Rapport från Bröstcancerdagen i Stockholm

Bröstcancerdagen FinlandshusetText: Ulrika Persson, Chefredaktör Cancervården

Torsdagen den 24 november hade jag förmånen att delta på årets Bröstcancerdag som arrangerades av Dagens Medicin. Konferensen hölls på Finlandshuset Konferens i Stockholm. Runt 50 personer från olika verksamheter, patientföreningar och läkemedelsindustri deltog. Temat för dagen var ”Kraftsamling för framtidens bröstcancervård”.

Varje år får 8 000 kvinnor i Sverige diagnosen bröstcancer. Tidigare diagnos och bättre behandlingsmetoder har ökat överlevnaden, men fortfarande är behoven av utveckling och förbättringar stora i bröstcancervården. Frågor man kan ställa sig är bland andra: Hur ska vi organisera bröstcancervården för att möta behoven hos alla patienter – även dem med spridd bröstcancer?

Varför får inte alla patienter tillgång till nya behandlingar – hur ska vi prioritera? Hur får vi en mer träffsäker behandling av bröstcancer?

Under dagen presenterades sju föredrag på cirka 30 minuter var. Alla belyste olika områden inom bröstcancervården.

Gun Forslund, onkolog, inledde denna spännande dag. Genom sitt arbete som läkare har Gun träffat många patienter med cancer. När hon sedan själv drabbades av bröstcancer och dessutom återfall, fick hon inblick i hur bröstcancervården fungerar i praktiken. Det var intressant att höra hennes upplevelse. Det jag tog med mig var att alla cancerpatienter har behov av att prata med en professionell samtalspartner. När man är patient måste man få vara det och man måste få det stöd man behöver. I en situation av sjukdom spelar det inte någon roll att man arbetar inom sjukvården. Man är lika hjälpsökande som gemene man.

Individanpassad behandling vid bröstcancer

Henrik Lindman från Uppsala fortsatte dagen med att prata om ”Individanpassad behandling vid bröstcancer”. Det finns olika aspekter på individanpassning. Mängden behandling anpassas till risknivå och patienter med sämre prognos får mer behandling. Val av behandling anpassas till tumörtypens känslighet och patientens förmåga att tåla behandlingen. Dosen individanpassas, skräddarsys och doseras inte som idag med samma dos per kvadratmeter. Hur gör man då för att anpassa dosen? Standarddos ges vid första behandlingstillfället och sedan tas blodprover för att se hur vita blodkroppar och trombocyter reagerar. Utifrån dessa justeras dosen. Vid kraftiga biverkningar sänks dosen och vid lätta biverkningar höjs dosen.

Vid cancerbehandling ses stora skillnader i biverkningar trots att patienterna fått samma dos. Vad kan det bero på? Det är skillnader i förmåga att bryta ner medicinen till olika nivåer i blodet, skillnader i farmakokinetik. Det finns också en medfödd skillnad i känslighet för läkemedel. Henrik slängde ut en fråga: ”Hur många här inne tror att mer biverkningar tyder på bättre effekt?”. Han var nästan ensam att räcka upp handen. Det är faktiskt så att studier har visat att hand-fotsyndrom (HFS) är korrelerat till bättre överlevnad vid behandling med capecitabin. En analys av 13 kliniska prövningar med data från över 3800 patienter som behandlats med capecitabin som mot flera cancerformer (kolon-, kolorektal-, ventrikel- och bröstcancer) visade att hand-fotsyndrom (alla grader) förekom hos 1788 (47%) patienter. Tiden till tumörprogress skilde sig ganska markant. För patienter med HFS dröjde det i snitt 29 månader. För patienter utan HFS dröjde det bara 16 månader. Detta förvånade mig faktiskt.

Utvecklingen för mer individanpassad behandling pågår och det kommer att bespara patienter onödiga biverkningar från overksamma mediciner. Det kommer också att öka möjligheten att ge fungerande behandlingar med bättre effekt. Samt att en bättre dosering minskar biverkningar utan att riskera effektminskning.

Spridd cancer och nationellt kvalitetsregister- var ligger vi i frågan?

Mona Ridderheim, ordförande i arbetsgruppen för kvalitetsregister, överläkare och verksamhetsutvecklare på Regionalt Cancer Centrum, Stockholm-Gotland höll ett föredrag om ”Spridd cancer och nationellt kvalitetsregister- var ligger vi i frågan?” Ett nationellt samordnat register som omfattar patienter med spridd bröstcancer är nu på gång. Hur ska det ge underlag för att utvärdera skillnader mellan olika behandlingar och resultat?

Vad är patientöversikt?

  • Strukturell longitudinell datainsamling.
  • Grafisk presentation av den enskilda patientens sjukdomsförlopp och behandling som kan användas vid patientbesök.
  • I patientöversikten registreras fortlöpande sjukdomshistoria, sjukdomsstatus, laboratoriedata, undersökningar, behandlingar, biverkningar, symptom och livskvalitet.
  • Detta sammanfattas grafiskt och fungerar som ett beslutsstöd i mötet mellan läkare och patient.
  • Om patienten accepterat registrering i kvalitetsregister kan data skickas från patientöversikten till bröstcancerregistret.
  • Data struktureras och analyseras för att återrapportera till behandlande klinik som på så vis kan jämföra sig med övriga landet.
  • Verktyg för utvärdering av verksamheten, produktionsplanering, kostnadsberäkningar för nya läkemedel, förbättringsarbete etc.
  • Nationell plattform för forskning.

Utveckling av patientöversikt för metastaserande bröstcancer på INCA plattformen

  • Kravspecifikation kommer att presenteras, diskuteras och justeras torsdag 26/1 på Hässelby slott (i anslutning till BOF-mötet)
  • Formell remissrunda (Verksamhetschefer, SweBCG, BOF, Stödteamet för INCA på RCC, SweLife) Februari 2017
  • Patientöversikten börjar byggas VT 2017
  • Onkologkliniken i Jönköping är pilotklinik HT 2017
  • Färdigt att användas VT 2018

Kvinnors hälsa efter bröstcancer och betydelsen av bröstrekonstruktion

Maria Mani, mer dr och överläkare vid plastikkirurgiska kliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala pratade om ”Kvinnors hälsa efter bröstcancer och betydelsen av bröstrekonstruktion”. Kvinnor med bröstcancer lever längre i dag tack vare alla olika behandlingar. Men hur mår kvinnor några år efter en bröstcanceroperation och hur kan en bröstrekonstruktion påverka hälsan?

Det finns olika orsaker till att rekonstruera bröstet:

  • Kroppsliga skäl – snedbelastning, ärrproblem, lymfödem.
  • Praktiska skäl – extern protes faller ut, fäster inte, kläder passar inte.
  • Psykologiska/identitetsskäl – ”känner mig stympad”, ”blir påmind om min sjukdom”, ”lika på båda sidorna”.

Faktorer vi kan påverka

Vem – patientselektion

  • En välinformerad patient är mer nöjd.
  • En patient som drabbas av komplikationer är mer missnöjd även med slutresultatet.
  • Ålder har ingen stor betydelse men samsjuklighet spelar roll.
  • Övervikt, rökning och strålning ger mer komplikationer och sämre resultat.

När ­– direkt- eller sen rekonstruktion?

  • Primär/direkt rekonstruktion i samband med mastektomi.
  • Sekundär/sen rekonstruktion vid en separat operation.

Hur – vilken teknik?

  • Traditionell
  • Hudsparande – ”skinsparing”
  • Bröstvårtebevarande –”Nipplesparing”

Var – på vilka platser?

  • Bröstrekonstruktion kräver erfarenhet –specialist/minimikrav (tex EUSOMA riktlinjer)
  • Så fort komplikationerna ökar minskar nöjdheten.
  • Patienter bör få samma information oavsett var i landet man skall opereras.

Vi ska inte ha en metod som passar alla.  Kvinnor ska ha reflekterat över bröstcancer, ”vad skulle jag göra?”, innan hon drabbas.

Bästa möjliga vård ska erbjudas varje patient: Direktrekonstruktion ska övervägas för de patienter där det är möjligt och lämpligt. Tillgängliga metoder för rekonstruktion ska erbjudas rättvist över landet. Behandling ska ske med uppföljning och registrering av komplikationer och resultat genom till exempel nationella studier.

Nuvarande kunskapsläge:

  • Flera internationella studier talar för att kvinnor med bröstcancer mår som grupp ungefär som sina medsystrar – ”coping”.
  • Rekonstruktion påverkar livskvalitet och kroppsbild positivt.
  • Inga stora skillnader mellan olika metoder.

Hur hittar vi rätt?

Varje patient är unik. Inte alla ska rekonstrueras – men alla ska ha rätt till information och kunna göra detta val. Rekonstruktionerna ska, när de utförs, göras Säkert, resurssmart och med resultat som består.

Nya behandlingsmöjligheter vid bröstcancer – varför får inte alla tillgång till dem?

Jonas Bergh från Onkologen på Radiumhemmet pratade kring ämnet ”Nya behandlingsmöjligheter vid bröstcancer – varför får inte alla tillgång till dem?”. Bröstcancer visar en markant ökad incidens, i synnerhet i tidigare lågriskområden. Dödligheten i bröstcancer minskas markant, främst på grund av adjuvanta terapier. Förhållandet mellan utfall och sjukvårdsutgifter påverkar ofta val av behandling. Sverige har i allmänhet en långsam introduktion av nya läkemedel, med stora regionala differenser. Detta gör att patienter inte får tillgång till samma behandlingar oavsett bostadsort. Det är en ojämn tillgänglighet till nya cancerläkemedel. Billigare läkemedel används i större utsträckning. Vissa läkemedel verkar vara kostnadseffektiva och ha ett högt samhälleligt värde trots sitt pris. Tyvärr tittar man inte på det överallt.

Det är alltid intressant att lyssna på Jonas Bergh och detta ämne måste uppmärksammas mer och tas på allvar. Alla ska ha rätt till samma behandling oavsett var de bor.

Bröstcancerföreningen Amazona

Eva Langlet, leg receptarie och medlem i Bröstcancerföreningen Amazona i Stockholms län berättade om ett projekt som föreningen finansierat. Det var en enkätundersökning bland alla medlemmar under 2015 angående tilläggsbehandling med antihormonella tabletter. De efterfrågade bland annat informationen kring behandlingen, biverkningar, hur länge behandlingen pågått, anledning till eventuellt tidigt avslut av behandling m m. Det var en intressant studie där hela 85% av medlemmarna svarade. Rapporten finns att läsa http:/web.amazona.se/Filer/Antihormon.pdf

Påverkan på vården vid bröstcancer när patienter och närstående får vara med

Cecilia Törnblom, manager, kvalitets- och processamordnare på Södertälje sjukhus berättar om ett projekt på hennes tidigare arbetsplats Capio S:t Görans bröstmottagning. ”Påverkan på vården vid bröstcancer när patienter och närstående får vara med”. Personalen upplevde att något saknades. Trots en genomgripande genomlysning av verksamheten kände personalen att förbättringsarbetet inte nådde ända fram. Avgörandet blev att ta med mottagarperspektivet i arbetet. Genom att på ett organiserat sätt använda sig av patientgrupper för återkoppling på verksamheten fick man fatt i viktig information ur ett mottagarperspektiv nämligen patienternas behov. Några få saker; som önskemål om en ändring i arbetsflöde och en enkel men viktig ombyggnad av lokalen, gav en enorm skillnad i upplevelse för patienterna. Att använda sig av patientgrupper blev så lyckat att det har lett till en kulturförändring bland personalen vad gäller allt större förbättringsarbete. Här är en länk till en film om projektet:

http://ringla.nu/goda-exempel/pnr-patientnarstaende-radgivare

Avslutande paneldebatt

Dagen avslutades med en paneldebatt där frågeställningen var ”Hur ska vi organisera bröstcancervården – med patienten i centrum?” Panelen bestod av PA Dahlberg, chefläkare, Capio S:t Görans Sjukhus, Jonas Bergh, professor i onkologi, Karolinska Institutet, överläkare, Radiumhemmet, Maria Wiklund Karlsson, ordförande, Amazona Bröstcancerförening, Stockholm, Kjell Bergfeldt, överläkare, verksamhetsutvecklare, Regionalt Cancercentrum, Stockholm-Gotland. Även politiken deltog och representerades av Ella Bohlin (KD), barn- och äldrelandstingsråd samt Erika Ullberg (S), finanslandstingsråd i opposition. Debatter är alltid intressant att lyssna på. Tyvärr kändes tiden lite knapp för denna och åhörarna fick inte möjlighet till att ställa frågor och delta i diskussionen.